"ingen mer uppdatering ikväll pga sjukdom"
nej men jag är inte på humör.
så därför kommer jag att skriva av mig lite nu.

---

när man bråkar eller är sur på någon så säger man saker som man egentligen inte menar och sen ångrar man sig. men då brukar det oftast vara försent.
varför är det jämt så att man inte tänker sig för innan man vräker ur sig något när man är arg? liksom just då känns det ju så, men sen när man lugnat ner sig så är det ett helvete igen.
ett "förlåt" hjälper inte, det spelar ingen roll vad man har sagt eller gjort, inte mot mig.
alla är värd en andra chans, men har man blivit sårad av en person en gång så kan man lika gärna bli det igen.
jag är så rädd att ge folk en andra chans när dom svikit mig en gång så då låter jag helst personen gå.
men ändå vet jag att vissa kan jag inte låta gå, även fast dom har svikit mig. för där döljer kärleken till den personen det som gör ont.
Men hur ska man kunna vara utan någon som man älskar över hela sitt hjärta? som alltid kan få en att le, en som man kan gråta ut tillsammans med?
jag skulle behöva dig nu, du som alltid brydde dig förut.
men du gick din egen väg, utan mig och jag vill fortfarande inte förstå att det är sant. För utan dig funkar inte jag, inte en sekund.
din andetag för mig levande igen, din röst som jag verkligen älskar att höra. hur ska jag kunna vara utan allt det nu?
fanfanfan, varför gjorde jag såhär.
jag kommer aldrig förlåta mig själv nu. men dom du kommer tillbaka, så kommer jag lyssna på det du har att säga. Bara för att jag älskar dig.