är så jävla trött på din lögner nu, du säger samma sak om och om igen. att du vill försöka fixa tillbaka det vi engång hade, men försök visa det då? vänd dig inte om så fort du får syn på mig, prata med mig?  jag är liksom inte blind, inte döv heller för den delen.
men jag tänker ge upp, jag tänker skita i allt, det är ju ingen idé att ens försöka när du varken bryr dig eller lyssnar. du är falsk rakt igenom helt enkelt.
jag måste få kunna vara med vilka jag vill precis som du utan att du blir sur och kallar mig för massa saker, ber mig dra åt helvete. men jag kanske ska visa att jag inte bryr mig så kanske du förstår?
jag tänker inte ändra mina vänner, mina känslor bara för att du ska få som du vill. jag skulle gett mig av den gången du bad mig dra, jag skulle aldrig kommit tillbaka. det va nog ett stort jävla misstag av mig att jag tog dig tillbaka. men man lär sig av sina misstag, så det kommer jag aldrig göra om, ALDRIG!
försök att be om förlåtelse, det kommer inte att hjälpa längre. för nu har jag har sagt mitt. och jag har bestämmt mig.
jag kan nästan inte annat än att skratta åt dina barnsligheter. du kan ju försöka leva livet utan mig, du har ju alla andra, inte sant?
du får bli hur sur du vill om du läser det här, men jag kan inte längre...
jag har alltig just nu, jag är nöjd med mitt liv. du får inte fan inte komma och förstöra något mer, jag höll på att mista min alra bästa vän pga av dig, eller det känndes så. men ändå tog jag dig tillbaka, jag fattar inte!
nu är det slut på det här.